Bakgrund

Sjön Trehörningen fick sitt nuvarande utseende och omfattning 1906 då vattenytan sänktes med omkring 70 centimeter. Syftet med vatten-sänkningen var att öka mängden jordbruksmark och omkring 400 sjöar i Stockholmsområdet sänktes på motsvarande sätt. I Trehörningen fastslogs den då etablerade vattennivån i domstol och sedan dess har delar av sjön drabbats av igenväxning i olika grad. Det har lett till ett antal försök att ändra vattendomen från 1906, men överklagandena har avslagits och nivån får anses som ett faktum. Ett av skälen är också vilka konsekvenser som en höjning av vattenytan skulle orsaka, t ex hur skulle vår infartsväg klara sig som redan idag är för låg? Vi har under våren sett vilka problem som den har med dagens vattennivå. Förmodligen skulle vi få bygga en ny infartsväg eller höja den befintliga med ca en meter.

När sommarstugeområdet vid sjöns norra delar etablerades under 30- och 40-talen inleddes också försöken att ta bort växtligheten. Under 70-talet gjordes bland annat ett ambitiöst arbete när isen på Spersbodaviken sågades upp och ett stort näckrosbestånd kunde avlägsnas. Sedan dess har rensningen främst organiserats så att Sjöföreningen organiserat särskilda ”sjövårdsdagar” när de boende hjälpts åt att dra näckrosor och rötter ur sjön. 2018 tog samfälligheten det ekologiska ansvaret för sjön och även ett ekonomiska ansvar för sjön. Genom att ta ut en sjövårdsavgift av samtliga medlemmar/delägare har gett helt andra förutsättningar för ett strukturerat miljöarbetet med sjön.

Sjöns betydelse

Sjön Trehörningen är en förutsättning för att Spersboda ska förbli ett attraktivt fritids- och bostadsområde. Närheten till vatten och bad är helt avgörande för både attraktionskraft och fastighetspriser.

Sjön är naturligtvis också en källa till glädje genom bad, paddling, segling, rodd och fågelskådning vid sidan av att den också erbjuder lugn och själavård.

Sjöns ekologiska status

Kort om tidigare undersökningar (Länsstyrelsen 2008) samt vattenanalysen 2020 – Vattenväxters utbredning – Fiskförekomst – Fågelliv

Problemet och dess orsaker

Sjön Trehörningen är övergödd vilket har lett till att främst Spersbodaviken tenderar att växa igen under sommarhalvåret. Enligt en studie som utfördes av studenter från Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet under våren 2020 har övergödningen främst två orsaker:

Dels innehåller de tre inflödena mot viken alltför mycket fosfor (P) och kväve (K).

Dels leder den ökade växtligheten i sig till övergödning när främst näckrosor, axslinga, vattenpest och gäddnate vissnar och faller till botten där växtresterna omvandlas till näringsrikt slam. Felutvecklingen hotar att sprida sig till andra delar av sjön om inte tillförseln minskas.

Rehabiliteringen av sjön handlar alltså i första hand om att minska näringsbelastningen av Spersbodaviken.

Möjliga lösningar

För att finna lösningar på problemen har det bildats en informell sjövårdsgrupp där sakkunniga inom marinbiologi diskuterat olika möjligheter. Samfälligheten har också kontaktat länsstyrelsen och havsmyndigheten för att få vägledning. Därtill kommer att föreningen kontaktat representanter för Vallentuna kommun som haft likartade problem med Vallentunasjön.

De olika kontakterna visar att det finns ett flertal metoder att åtgärda problemsjöar. Exempel på åtgärder är;

• Muddra bort slam.
• Teoretiskt sett går det att höja vattennivån
• Kalka främst försurade vatten
• Fiska bort vitfisk som mört och braxen för att därigenom minska mängden alger som grumlar och göder sjön. Så släng inte tillbaka mört och braxen som ni fiskar upp. En procent av fisken är fosfor, så alla gram vi tar bort är bra.
• Klippa ner växtligheten och frakta bort växtrester.
• Minska mängden fosfor och kväve genom att installera fosforfällor i inflödena till sjön.
• Plantera in kräftor som minskar mängden gödningsämnen.
• Stimulera tillväxten av gädda och abborre genom att skapa små vikar i vassmattorna kring sjön där fisken kan yngla. De fiskarna kommer i sin tur att minska mängden näringsskapande vitfisk.
• Inplantering av karp (tidigare tillståndssökt men avslogs av Länsstyrelsen). Det råder också delade meningar om detta verkligen minskar fosfor i sjön.
• Utplacering av halmbalar
• Täckning av vattenytan med plast som inte släpper igenom ljus
• Bekämpning med olika typer av kemikalier, men är det lämpligt att tillföra mer kemikalier till sjön.

Det har vi gjort

Under 2019 planerade samfälligheten för att muddra sjön i samarbete med KTH-tekniktjänst men projektet sprack sedan Norrtälje kommun hoppade av trots att arbetet beviljats statligt stöd som täckte omkring hälften av kostnaderna. Under våren kommer Vallentuna kommun att genomföra motsvarande projekt för Vallentunasjön och det kan medföra att fler kommuner blir mer intresserade av metoden. Se artikeln i Vallentuna Nya.

Därefter har arbetet koncentrerats till att klippa ner växtlighet och frakta bort den samt att samla kunskap kring alternativa åtgärder. Det har diskuterats om klippning av Axslinga ska göras eftersom det riskerar en spridning, men det är enligt expertis bättre att klippa och ta upp det än att låta det vara kvar.

Fastighetsägare har erbjudits klippning kring egna bryggor mot en avgift på 3000 kr för två klippningar.

Prioriterade åtgärder

Styrelsen har därefter gjort en bedömning av vilka åtgärder som är kostnadseffektivast och inriktat rehabiliteringsarbetet på i första hand två områden under de kommande åren: fosforfällor och klippning.

Fosforfällor

Samfälligheten har placerat ut en kalksäck/fosforfälla i det dike som tar upp näringsämnen från Spersbodas norra stugområden. Ytterligare en fosforfälla bör placeras ut i bäcken som leder ut näringsämnen från kalhygget vid infarten till Spersboda. Marken ägs av Östanå vilket gör det nödvändigt att kontakta markägaren innan arbetet kan påbörjas.

Tillförseln som kommer från bäcken som rinner genom hästgårdarna ska minskas genom att gårdsägaren anlägger en våtmark nedanför hästhagarna. Växtligheten i våtmarken tar upp näringsämnena innan de hamnar i sjön.

De tre insatserna bör minska inflödet till den känsliga Spersbodaviken högst väsentligt. Fosforfällornas effektivitet ska kontrolleras med stöd av Uppsala universitet.

Klippning

Har pågått sedan 1980-talet men numer genom professionellt genomförd klippning med upptagning av växligheten.

När det gäller internbelastningen – bottenväxter vissnar och förmultnas i sjön – av sjön kan den begränsas genom att fortsätta klippa och forsla bort växtdelar två gånger per år. För att säkra en kostnadseffektiv verksamhet koncentreras den vårliga klippningen till att säkra en växtfri passage från bryggorna i vikens norra ände till Näset intill Marenviken. På hösten vidgas klippningen till hela viken och inriktas på att ta bort så mycket växtlighet som möjligt innan näringsämnena faller till botten. Arbetet är långsiktigt och det dröjer minst fem år innan vi kan räkna med en tydlig minskning av näringsmängden i vattnet.

Under vårens klippning ska också vattnet i delar av Marenviken klippas liksom området kring bryggorna.

Kontrollprogram

Arbetet med sjön och effekter av vidtagna åtgärder bör på lämpligt sätt följas upp. Möjliga åtgärder är: – Vattenkemianalyser – Planktonanalyser – Sedimentkemianalyser – Vegetationsutbredning (okulärbesiktning samt drönarfoto) – Bottenfaunaundersökning – Fiskundersökning